Spännande dag.
Vaknade vid sju och gick upp vid halv åtta eller så. Började packa ner allt efter en lättare olivfrukost bestående av en burk oliver. Gröna. Av princip. Gick och gjorde mig fin inför dagens tur och packade sedan ner resten. Klockan blev mycket och affären på campingen öppnade så köpte vatten och en cola samt ett styck liv. Förlåt, menade baguette.
Begav mig mot stora staden Barcelona. Först skulle jag till Sitges för att se sömnig morgonpride. Kom dit strax innan tio och tog mig lite kaffe där. Det var inte direkt pride men många par.
Sedan kom dagens höjdpunkt när jag cyklade C-31:an längst kusten. Den hade en fin stigning och slingrade sig längst kusten upp och ned. Här i regionen är det grönska och ingen ökenkänsla som i Valencia eller Andalusien. Floran är fyllig och grön och väldigt täckande.
Cyklade på och kom när det var 25 km kvar till vad jag antar är Barcelonas förorter. Man kan också kalla det industrizoner. Smutsigt och skitigt. Lastbilar och bilmekaniker överallt. Ett riktigt avgasmoln att cykla igenom. Skitigt blev jag också. Riktigt illa. Lungorna måste rensas å det grövsta. I tricolorens ädelslövsskogar.
Stora virriga vägar och asfalt överallt. Efter ganska lång tid kom jag in till själva byen i alla fall. Glad i hågen och med ett leende skulle jag ta ut lite pengar tänkte jag.
Bankomathelvetet nekade mitt uttag på 100 euro. Sedan behöll maskinsnorren mitt kort också. Jaha tänkte jag, det här var ju inte bra. Lite panikigt kändes det.
Ringde banken. 23 minuter väntetid. Riktigt härligt avslappnande 23 minuter. Hade tänkt äta lunch för de 23 minuterna. Och för lite av de 100 euro jag så innerligt önskade ta ut. Vid tillfället hade jag ungefär 3.50 euro på fickan.
En stackars Jessica på banken svarade. Jag presentersde mig som herr mister ohöfvlig och bufflig. Ändrar mig sedan till liten liten pojke när jag förklarar situationen och bland annat beskyller Swedbank för en massa dåliga saker. Det slår om och jag besinnar mig och frågar vad som pågår. ”det finns en spärr på ditt kort, det är vår säkerhetsavdelning som har satt den”.
Under tio års cykling har det aldrig varit något problem. Jag var inte glad när jag förklarade detta för henne. Dessutom hade jag typ Barcelonas största rondell tre meter i från mig så halvskrek nog. På raspig hes röst då jag knappt öppnat munnen på evigheter. Fan vad arg jag var. Buddha hade inte varit stolt. Inte Dalai lama heller. Kanske Trump hade känt stolthet.
Det var mest jag som pratade i det samtalet… Som tur var hade jag tagit med ett extra kreditkort. Hade inte använt det på ett år så jag förhörde mig väääääldigt noga med Jessica om det låg någon spärr på det.
-Jaha nej det gjorde det inte.
-Kunde bankbiträdet vara så vänlig att skriva in notering till Swedbanks exceptionellt säkra säkerhetsavdelning att jag kommer vara utomlands i månad och göra regelbundna transaktioner i både bankomater och i förrättningar?
-Jaha jaså det kunde hon. Så bra.
Frågade vad som skulle hända om bankomaten ändå åt upp mitt andra kort. Då kunde de skicka ett nytt kort till utlandet.
-Jaha och vad skulle det hjälpa en kille med 3.50 i fickan? Över en helg?
-Jaha jasså, överherrarna på bankkontor kan göra transaktioner via Western union. Så bra. Tack herr fru banktjänsterinna för föetroligheten att vara kund hos er säkra bank.
Western union kändes som ett riktigt bra alternativ när man behöver pengar lite titt som tätt. Not.
Efter jag lugnat mig och vi önskst varandra trevliga semestrar etc så provade jag det andra kortet. Jag var stort nervös. Men det gick. Tog ut 150 euro för säkerhets skull. Köpte en cola för att lugna nerverna. Känner att mitt engagemang i banken fick sig en tankeställare. Av ren slentrian låter jag dem förvalta mina pengar.
Hur som haver, der var en extra spänning i vardagen i en stor stad med alldeles extra mycket avgaser, folk och Jehovas vittnen.
Cyklade upp till den dära kyrkan. Den var fin. Men den är inte klar. Kyrkan i Worms jag besökte förra året, den fyller tusen år i år. Smaka på det. 1000 år. Den är klar. Den är klar sedan länge.
Cyklade vidare ut från staden. Tog en evinnerlighet. Kom till en strand där det tog slut. Satte mig ner och glodde på havet som en annan udeliggare och drack vatten. Då cyklar det förbi en snubbe med packning. När jag sedan cyklar vidare, eller ja, försöker cykla vidare så står han precis som jag gjorde och kliade sig på kepsen.
Jag gled fram till honom för att dividera strandvägen. Vi blev vän. Han blev imponerad av Astrid. Jag med. Vi cyklade knäppa vägar. En väg som skulle ta 30 minuter om man cyklade min nya vän N-11 tog typ 1.5 timmar för oss för han ville cykla småvägar. Han var från Venedig men bosatt i Barcelona. Han pratade ibland italienska glosor. Jag höll med.
Vi skiljdes åt vid denna campingen då han skulle fortsätta framåt. Vi önskade varandra lycka till med väl fortsatt resa. Såhär i efterhand kunde det vara kul att veta vad han hette. Men sak samma. Vi skulle ta i hand sådär grabbigt ni vet när man flyktigt tar farväl av någon. Jag räckte fram kardan för ett handslag av hård, fast och manlig natur. Han gjorde en annan framsträckning. Det blev sådär förvirrat som det kan bli när ovan nämnda situation uppstår. Vi sansade oss och jag gjorde en anpassning. Det blev genast gemytligt och skön stämning.
Här på campingen är det en massa motorknuttar. Tydligen Moto GP i Barcelona. Tur min mobil är en Moto G5 från motorola så jag passar in. Det regnade lite här.
Dagens drick! 4.5 liter. 33 cl cola. Nervlugnande sådan.
Dagens kiss! Buske i förorten. Tåg kom förbi.. Tänk er färgen av ljusen på en julgran när ni var små. En sådan gul nyans skulle jag nog bäst beskriva det med.
Dagens djur! Två ståtliga hästar. Bruna. En död ekorre på vägen. Usch stackars. Annars inget speciellt. Stadscykling bjuder sällan på safari. Fick iofs gosa med lite svart katt imorse. Den satt utanför campingens affär och kom som ett skott så fort jag hukade.
Dagens siffror :
Max 40.5 km/h
Tid 5 timmar 51 minuter
Avg 16.2 km/h
Distans 94.71 km
Totalt cyklat 1172.5 km